Under våren och sommaren har de två fastigheterna på Rindögatan 12-14 renoverats. Husen ägdes tidigare av Svenska Bostäder som sålde dem till hyresgästerna. Gavellägenheterna i nr 14 är särskilt fina, ty de har tre rum i fil åt öster samt kök och jungfrukammare åt Rindögatan. Det är inte några stora lägenheter, men de har öppen spis och två balkonger.

Fastigheterna var i behov av renovering. Exteriört var fönster, puts och balkonger i behov av översyn. På bilden ovan ses nr 12 och grannfastigheten nr 10 med då nygjord fasad. Balkongerna på 12- 14 var de ursprungliga och som ni ser på bilden har de en lite lägre front av sinuskorrugerad plåt samt dubbla handledare med mycket luft emellan. Jämfört med standardbalkongerna på nr 10 (till höger i bild) framstår de som betydligt elegantare.

Efter ombyggnaden har huset blivit vitt och fått grå balkonger som tyvärr är av identiska med grannhuset. Den luftiga elegansen är numera ett minne blott.

De gamla balkongerna uppfyllde säkerligen inte de krav som ställs på balkonger idag (ej klätterbart till 80 cm ovan balkongplattan samt 110 cm höga räcken). Detta hade dock gått att åtgärda genom att montera ytterligare en handledare, en lösning som använts på ett hus längre upp på gatan. Eventuella problem med klätterbarhet löses lättast genom att man montrar trådnät mellan den korrugerade plåten och mellanliggaren.

Det är synd att man inte lägger ner mer möda på balkongerna vid renovering. Uppenbarligen bryr man sig inte om detaljer. Annorlunda verkar det förhålla sig till exempel när det gäller bilar. Vem skulle vilja ha en framskärm som liknar den ursprungliga monterad efter krock när bilen lämnas in på verkstaden?

Betygen på denna renovering blir 3 av 5. Motivering: felaktigt material (lättmetall) och en modern standardbalkong (som dock är i  “funkisstil”) ersätter elegant 30-talskonstruktion.

Här ett mycket pedagogiskt exempel på en ursprunglig balkong från ca 1934 och en som renoverats för 10-15 år sedan. Den ursprungliga har eleganta kramlor som fäster den släta balkongplåten vid den stålbalk som omger balkongplattan. Den renoverade saknar kantbalk, är i lättmetall och därför klumpigare och dessutom större än plattan. Infästningarna är inte alls eleganta och kupigt fästa i betongen. Kanske inte så lätt att se för den oinvigde, men börjar man titta så ser man snart vilken stor skillnad det är!

Ett efter ett har husen på Askrikegatan renoverats under senare år. Inte så konstigt, ty många av dem har nog inte rörts sedan 1970-80-talens renoveringsvåg. Så här såg fasaden ut innan 2015 års uppfräschning. Balkonerna var av tristaste modell, en standardbalkong från 1970-80-talen, underhållsfria och därför i tämligen bedrövligt skick. Täk på det, när ni väljer underhållsfritt, så här blir det efter 30-40 år! Askrikegatan 15-19 är alla byggda av samma byggmästare, Lennart E. Hellstedt, och ritade av Sture Frölén. De stod klara runt 1937.

Resultatet efter renvering är bättre än innan renoveringen, band annat har balkongerna återfått sina rundade hörn. Troligtvis såg de dock ut som grannhusets, nr 17, när de var nya. Den balkongen är inte godkänd idag så att återskapa det utseendet är helt enkelt inte tillåtet. Det som är så fint med den lägre höjden är att balkongen upplevs som mindre massiv. Ett sätt att komma runt detta är att montera en extra överliggare och trådnät i mellanrummet mellan plåten och den ursprungliga handledaren. Ett förslag kan ni se här.

Det är inte lätt att sätta betyg men det får bli en 3:a på en skala av 5. Den balkong som valts ser ut som en modern standardbalkong i funkisstil. Underhållsfri antar ja, så ni vet hur den ser ut om 30-40 år.

Att rekonstruera balkonger kan vara svårt, och av den anledningen är det extra viktigt att värna de balkonger som finns kvar i ursprungligt skick.

Äntligen en mycket lyckad balkongrenoverng! De är bostadsrättsföreningen Infanteristen 3 som har renoverat sina balkonger så att de är precis lika snygga som de var innan. jag vet att det inte var lätt och att man fått ändre lite på själva konstruktionen, men slutresultatet blev allra bästa tänkbara. 5 av 5 är mitt betyg.

Huset är ritat av Sture Frölén och bör ha stått klart runt 1958. Fasaden är snygg och det finns gott om burspråk. Planlösningarna är snäppet bättre, titta bara på de vanliga våningsplanen! Högst upp finns etagevåningar och de är naturligtvis i en klass för sig. Det är mycket effektfullt med vinklar som inte är vinkelraka. Dessutom gillar jag de djupa vardagsrummen som har en mörd del i anslutning till den öppna spisen. 50-tal när det är som bäst.

Askrikegatan 17 är ett av två hus på denna gata som har balkonger likt de ursprungliga. I båda fall tror jag det verkligen rör sig om de ursprungliga som renoverats. Det ena har adressen Gillögatan 1, det andra är Askrikegatan 17 och det är den fasaden ni ser en detaljbild av ovan. Klicka på den om ni vill se den i större format eller här om ni vill se fasaden i sin helhet.

Det finns 3 hus på denna gata som är mer eller mindre identiska och det är Askrikegatan 15-19. Nr 17 är det enda av dessa hus som har sina ursprungliga balkonger kvar och det gör en hel del för utseendet. Balkongerna är visserligen inte så ovanliga till sitt utförande, men genom att de inte bytts är de nästintill unika. Den relativt låga fronten är av sinuskorrugerad plåt och handledaren sitter en bra bit ovan plåten. Hörnen är elegant rundade. Den totala höjden uppfyller inte moderna krav, men detta krav kan jag tycka att man kan kompromissa med och gläds därför åt att föreningen Brf Verkstadsklubben gjort denna lysande renovering och betyget blir därför det högsta tänkbara: 5 av 5.

På Furusundsgatan 10 och 12 ligger två fastigheter från 1938. Båda ritades av Gustaf Birch-Lindgren och uppfördes av byggmästaren A. Lidner. De är snarlika till utseendet, ja nästan identiska, men spegelvända. Idag ägs det ena, nr 10 av Brandkontoret, och 12:an av en bostadsrättsförening. Nr 10 är, förutom porten, nästan helt i ursprungligt skick. Balkongerna har fått en trapetskorrugerad plåt istället för en slät och ytterligare en handledare har monterats ovanpå den gamla för att dagens säkerhetskrav (höjd på räcke) skall vara uppfyllt. 12:an renoverades i slutet av 1980-talet och fick då nya balkongfronter som inte var speciellt snygga. Dessa har nu renoverats och ersatts med nya i funkisstil.

De nya balkongerna är snygga, men det är synd att man inte valde att göra dem som de en gång i tiden såg ut. En bra kompromiss hade varit slät plåt och en enkel handledare. Dagens krav på högra räcken hade gjort dem något “boxigare” men jag tror inte det hade gjort så mycket. De som sattes upp är i lättmetall och fronten är sinuskorrugerad. Av någon obegriplig anledning har man satt en mellanliggare mellan plåt och handledare. På det stora hela ser det dock snyggt ut och dessutom betydligt bättre än förr! Betyg 3/5 (både material och utförande avviker från det ursprungliga).